Dags att tala klarspråk – Stoppa privatiseringarna inom äldreomsorgen!

Efter de senaste veckornas debatt och avslöjanden om vanvård råder det inga tvivel om att vinstintresset inom äldreomsorgen har gått för långt. Längst har utvecklingen gått i Stockholm där närmare 70 procent av äldreomsorgen drivs av aktörer med vinst som främsta syfte.

Argumenten för konkurrensutsättningen av vård och omsorg var att valfriheten skulle bli större, kvaliteten skulle höjas och människor skulle få det bättre. Med facit i hand kan vi konstatera att så inte blev fallet och att det inte finns något som helst vetenskapligt stöd för att konkurrens, kvalitet och effektivitet skulle gå hand i hand.

Försvarslinjen från både högern och delar av Socialdemokratin har länge varit att politikerna måste bli bättre på att upphandla, ställa kvalitetskrav och utvärdera. Det är viktigt, men att tro det skulle räcka är naivt. Verkligheten har hunnit ifatt. Det är dags att inse att det inte går att kombinera bra omsorg med höga avkastningskrav. Det ska inte vara möjligt att leka affär med våra pengar, erbjuda en usel produkt och kalla det för valfrihet för att dessutom föra ut vinsterna ur landet så för att slippa beskattning. Med för lite resurser kommer vi att få se fler vårdskandaler framöver, oavsett om det handlar om blöjor, medicinsk utrustning eller personal

Det är dags att stoppa privatiseringen och införa meddelarfrihet för de anställda. Genomför en ordentlig utvärdering och analys av konsekvenserna av marknadsanpassningen inom vård och omsorg. Fokus måste läggas på en bättre omsorg, reell valfrihet för de äldre och bättre anställningsvillkor för personalen. Om det fortsätter i den här takten drivs snart all äldreomsorg i Stockholm av privata intressen. Den ”marknad” som från början kanske var tänkt att öppna upp för personalkooperativ och mindre enheter som satte de äldre i centrum och som automatiskt skulle sortera bort oseriösa företag har kommit att bli en ”äldreindustri”. En industri där stora riskkapitalbolag konkurrerar genom att hålla nere kostnaderna och lägga anbud som kräver minsta möjliga resurser.

I Stockholm har den utlovade mångfalden ersatts av enfald. En enfald som det är dags att bryta. Både för de äldres och för de anställdas skull.

LO-DISTRIKTET I STOCKHOLMS LÄN