Visst kan man tycka att det svider att betala mellan 150-300 kr/månaden i fackavgift men det blir ännu dyrare den dag man verkligen behöver hjälp. En advokat kan kosta 2500-3000 kr/tim (hela årsavgiften till facket) och då får man dessutom bara hjälp med själva sakfrågan.

http://www.hn.se/m_standard.php?id=954885&avdelning_1=109&avdelning_2=294&

Det fackliga medlemskapet innehåller dock så mycket mera än att bara få hjälp när problem uppstår. Ditt medlemskap gör skillnaden att vi som kollektiv och anställda i branschen faktiskt är med och påverkar hur och under vilka villkor vi ska jobba!

Är arbetsgivarna tokiga!

Detta SMS fick en av våra kamrater idag!

Arbetsgivaren skriver ” Jag vet nämligen va fan du håller på med och du och XX borde knipa käft lite och inte snacka så jävla mycket skit. Jag skall överväga under morgondagen om jag kan ha dig kvar för du är åt helvete för omogen och jag orkar inte med ditt jävla jidder längre. VÄX UPP FÖR HELVETE! VI KLARAR OSS BRA UTAN DIG, OCH SPECIELLT NÄR MAN VISAR DET MÅTTET AV LOJALITET!”

Kanske denna arbetsgivare bör fundera på om han är så himla mogen? Han är i vart fall inte mogen att vara arbetsgivare, eller hade han bara otur när han tryckte på sändknappen?

“När jag får tag i dig ska jag stycka dig i bitar”….taget ur en skräckfilm? Nej, nej, nej, det var vad vår medlem fick höra på sitt mobilsvar när han krävde sin rätt enligt kollektivavtalet…. Arbetsgivaren åtalas nu för olaga hot!

För två veckor sedan ville en annan medlem dra tillbaka sina krav också efter hot från arbetsgivaren. Efter samtal med medlemmen kommer vi driva ärendet vidare.

I fredags uppmanade vi en annan medlem att polisanmäla sin arbetsgivare för fysiskt våld….

Alla ni som är medlemmar i facket visar genom ert medlemskap att vi inte accepterar denna typ av beteende och stöttar faktiskt alla dom som råkar ut för våld och hot. Att dessa personer kan få det stöd och den hjälp man behöver genom facket. Ett medlemskap handlar inte bara om vad det ger just mig, för dagen. Det handlar om att vi tillsammans och solidariskt hjälper just de som behöver, för dagen !

Drömmen om glamour vid Stureplan genom att kränga sallad varade bara 3 månader sen kom verkligheten ikapp även Federly med en konkurs och skulder på nästan 600 000kr!

Lyssnade igår på P1 och inslaget om det beryktade spektaklet “en annan salladsbar” som riksdagsman Fredrik Federly (C) startade med Dominika Peczynski, allt i akt och mening att INTE teckna kollektivavtal. Skattebetalarna, du och jag, och leverantörerns får alltså vara med och betala Federlys spektakel. En riksdagsman som inte tar större ansvar för leverantörer och anställda utan använder det hela som en lekstuga borde kanske fundera på att göra något annat i livet.

Det bästa i hela kråksången (om man ska se något positivt med det hela) är att Federly inte kan skylla på vare sig facket eller staten…..utan bara sig själv!

Kongressen är slut och förbundet börjar så sakteligen återgå till vardag. Mycket fokus låg på kongressen, både innan och under, vilket är självklart. Kongressen är viktig för medlemmarna, det är förbundets högst beslutande organ. Förbundsstyrelsen har nu att rikta in verkamheten på de beslut som fattades. Själv var jag sekreterare under dagarna 4 och har inte riktigt koll på vilka beslut som fattades….man hinner liksom inte lyssna på debatten och inläggen. Naturligtvis har jag följt Daniels blogg vilken varit suverän så lite har jag snappat upp

Idag har jag varit på en förhandling med en idrottsförening som har matservering i samband med sitt evenemang och då tar in ungdomar som jobbar. Vi hade inte riktigt samma syn på om det är att betrakta som volontär-/ ideélt arbete eller om det förligger ett arbetsgivar och arbetstagarförhållande. Min uppfattning är dock klar, har man lön per timma och man säljer mat och dryck till besökare är det att betrakta som arbete…varför ska dessa ungdomar kränga korv och mackor för lägre lön än de i korvmojjen hundra meter bort?

Nu är det inte många minuter kvar av kongressen. För egen del går planet hem redan kl 17.00, och kongressen avslutas senast kl 16.00. Tur att kongressen befinner sig bara några minuter från terminal 4.

Det innebär också att det börjar bli dags att säga farväl till kära vänner. För efter fyra långa dagar tillsammans är det så det känns. Jag känner inte alla personligen, inte till namn, jag kanske inte ens känner igen alla ansikten. Men jag vet att vi delar en gemensam upplevelse. Vi har varit med på kongressen, och det är HÄFTIGT!

Jag vet också att vi delar gemensamma värderingar, och insikten att kampen för kollektivavtalet är viktigt. Vi vet alla att när vi kommer hem måste vi börja arbeta, inte bara med våra vanliga arbeten, utan arbetet att övertyga våra kamrater på arbetsplatserna om att det är viktigt att vara med facket, för om vi inte lyckas med det kommer vi inte heller att lyckas i kampen för kollektivavtalet. Om vi inte är fler när vi går in i avtalsrörelsen 2010 har vi inte så mycket att komma med. Vi vet att våra arbetsgivare börjar bli duktiga på att organisera sig. Fler och fler går med i en arbetsgivarorganisation, och det är bra. Men det ställer också krav på oss att öka organisationsgraden.

Under kongressen finns det ett antal människor som har gjort ett jättejobb. Alla ombud, alla som varit i talarstolen såklart. Men vi får inte heller glömma alla de som jobbat i kulisserna för att kongressen ska flyta på – både de som syns och de som inte syns.

Ett stort tack också till presidiet, ordförandena och sekreterarna som hållit ordning på allt som skett i den demokratiska processen. Det är ett jättejobb som långt ifrån alla klarar av att axla.

Själv ska jag åter hem till en vardag som ganska markant skiljer sig från den jag levt i de senaste dagarna. Att vara pappaledig är inte alltid okomplicerat, men det är garanterat ett mer stillsamt tempo än det man hållt under kongressen.

Tack till er alla!

De senaste 45 minutrarna har vi haft förmånen att lyssna till Socialdemokraternas partiledare Mona Sahlin. Jag ska inte ge mig på att försöka referera hela Monas tal, men konstaterar att hon tog kongressen med storm. Ett flertal spontana applåder, bl a när hon gav vallöftet att a-kassan ska vara 80% för 80% av de försäkrade.

En avslappnad och ledig Mona fick stående ovationer och när vår egen musiker Dan Karlsson sjöng “I´d give anything for that woman” tog hon en svängom med HRFs riksdagsman Börje Vestlund nedanför talarstolen.

Ett ombud från Kalmaravdelningen föreslog avslag på en att-sats som förbundsstyrelsen yrkat bifall till. Istället ville man ha kongressens gillande för en tilläggsatt-sats med samma innebörd, men med en tydligare skrivning.

Förbundsstyrelsens föredragande Ella Niia och ombudet hade då en egen diskussion i talarstolen för att reda ut om man egentligen menade samma sak.

- Kan vi övriga i kongressen också få vara med, undrade kongressordförande Per-Anders Pettersson stillsamt.

- Vi prövar din förmåga att höra vad som sägs när kvinnor diskuterar och pratar i munnen på varandra, kontrade Ella snabbt.

Det hela slutade med att förbundsstyrelsen ändrade sitt yrkande och istället yrkade bifall till tilläggsatt-satsen, vilket också blev kongressens beslut.

Igår blev det sent. För mig, och sannolikt för de flesta kongressombuden. Det var kongressfest på Steninge slott. Sista bussen hem gick i och för sig inte senare än halv ett, men många stannade uppe när vi kom tillbaka till hotellet.

Måndagmorgonen börjar med E-blocket, HRF-medlem i omvärlden, där vi nyligen behandlat en motion om yrkets status. Motionen hade två att-satser där man ville att kongressen skulle besluta:

• att tillsätta en arbetsgrupp vars uppgift är att föreslå åtgärder som höjer branschens status
• att vidta åtgärder för att höja branschens status

Förbundsstyrelsen ville avslå första att-satsen och anse den andra besvarad. Ett receptionist från Göteborgsavdelningen berättade hur hon nyligen mött en femårig flicka som berättade att hon ville bli servitris när hon blev stor. “Det får vi verkligen inte hoppas” sa mamman förskräckt. Uppenbarligen fick denna argumentation effekt eftersom kongressen gick på hennes linje och biföll hela motionen.

Just nu har kongressen ajournerat sig för att lyssna på Thomas Bodström, som för dagen representerade organisationen ECPAT Sverige. Mycket intressant att lyssna på, och jag hoppas att även de ombud som nu ser ut att sova i bänkraderna lyssnar. ECPAT arbetar mot sexuellt utnyttjande av barn i hela världen, och Thomas kunde bl a berätta att det görs över 40 000 försök att komma åt barnporr från Sverige varje dag. Skrämmande!!!

Nu har kongressen även utsett förbundsstyrelse och förbundsstyrelsesuppleanter. Valet av ordinarie ledamöter till förbundsstyrelsen skedde redan igår kväll. Även valet av förste suppleanter skedde igår kväll, det sista som skedde innan kongressen ajournerade sig, och resultatet skulle presenterats i morse.

Dessvärre fick valet göras om, då det visade sig att samtliga nominerade inte redovisats på valsedeln som användes. För demokratins skull gjordes därför valet om i förmiddags. En omständig procedur där rösträknarna haft ett tufft jobb. Valen av andra och tredje suppleanter kunde som tur var genomföras med acklamation.

För övrigt har omröstningarna under kongressen skett med hjälp av en voteringsanläggning med trådlösa enheter, vilket lett till idel skratt när presidiet pratat om “apparater som inte funkar”, “apparater som behöver laddas över natten” och “dosor där det ska tryckas på rätt knappar”.

För övrigt funderar jag över varför alla ombud frenetiskt riktar “apparaterna” mot den stora filmduken bakom presidiet där röstresultatet presenteras, varje gång det är omröstning. Mottagarna till voteringsanläggningen finns längs bak i salen, men uppenbarligen är “TV-reflexen” att sträcka fjärrkontrollen mot skärmen framför sig så djupt rotad hos den moderna människan.